Det är måndag eftermiddag och förberedelserna inför Fritidsborg är i full gång. Vi ledare samlas och pratar ihop oss om dagens upplägg och tema, innan vi dukar fram mellanmålet och väntar på att barnen ska komma. November börjar närma sig sitt slut och vi har redan varit i gång med terminens verksamheter för barn och unga i snart tre månader. Det är häftigt att det redan har gått över ett år sedan barnen fick klippa det röda bandet och vår fritidsklubb Fritidsborg invigdes. Den där idén som kom från en pojke som precis hade gått ut årskurs 5 och satt och höll på med lera under vårt första sommarläger någonsin på Reningsborg.
“Kan vi inte få komma hit varje dag? ” sa han. “Det kan heta Fritidsborg”.
Det knackar på dörren och utanför står en grupp förväntansfulla barn. Det är så fint att se de där glada ansiktena när vi öppnar dörren och barnen kommer in och ger en kram eller en high five. Eller kanske ännu mer när det betungande ansiktet skiner upp när barnet får höra “Vad kul att du är här!”. När fler barn har kommit säger vi varsågoda och barnen får börja ta mellanmål och vi sätter oss och äter tillsammans. Samtalen runt borden är en viktig del av Fritidsborg och vi vill att varje barn ska känna sig sedd, viktig och värdefull. Därefter har vi alltid en samling där vi tränar på att lyssna på varandra när dagens tema presenteras. En ledare delar något kring vårt värdegrundsarbete och vi samtalar kring det. Efter samlingen kommer barnens favoritstund på Fritidsborg, nämligen aktiviteter. Här finns det tid att umgås, leka lekar, spela brädspel, pingis eller biljard, gå ut och lira fotboll och ibland står vi i köket och bakar tillsammans.
Fritidsborg är väldigt roligt, mysigt, trevligt men det är också utmanande. Många barn har det idag tufft på olika sätt. Det finns barn som inte mår bra och har stora utmaningar i livet. Det är ju precis för de här barnen vi vill finnas till för. På den här platsen får man komma precis som man är och vi vill hjälpa barnen att få förutsättningar för att lyckas. Det är därför vi vill ha stort fokus på att träna oss på livet. Vi tränar på att lyssna på varandra, att inte ta upp telefonen när vi äter tillsammans eller har samling, att
samarbeta med olika människor, att samtala om livets små och stora frågor och hur vi är mot varandra.
Klockan springer iväg och klockan 18 säger vi hejdå till barnen. Vi ledare samlas än en gång för att prata om hur det har gått och utvärdera dagen. Sedan avslutar vi och jag laddar om för tisdagens Studieborgen.
Barnen som gick på Fritidsborg förra året går nu mera på högstadiet och därför har en ny verksamhet startat igång sedan september 2024. På tisdagar erbjuder vi ett pluggcafé som vi kallar för Studieborgen. Här kan barnen få komma efter skolan för att träffa sina vänner, äta mellanmål, samtala om livet och få hjälp och stöd kring skolarbete.
Tisdag eftermiddag började som vanligt när några av barnen som brukar komma var tidiga och ville hjälpa till att förbereda mellanmålet. Vi skrattade, hade fina samtal och en trevlig stund tillsammans. Sedan höll jag på att tappa hakan.
En kille som inte alls varit med många gånger under föregående år och inte heller visat något som helst intresse av att vilja komma till Studieborgen för att plugga kommer in genom dörren med sin matematiksbok under armen och säger: “Jag har matteprov imorgon”. Vi ledare peppar honom och säger att det är så bra att han kommer och att vi hjälps åt att plugga inför provet. Under de här två timmarnas plugg ökar den här killens självförtroende något enormt. Tidigare har det varit svårt att nå fram till pojken, men idag ler han, pratar, skriver på tavlan och vi har en väldigt fin stund tillsammans. I mitten av Studieborgen brukar vi ta en paus från pluggandet och leka en lek för att sträcka på benen, röra sig och lära känna varandra bättre innan fokuset återgår till studierna.
Idag går jag hem från Studieborgen och är helt varmt i hjärtat. Tänk att den här pojken kom!? Trots att han inte tidigare har visat intresse av att vara engagerad i vår verksamhet visste han att hos oss på Reningsborg kan man få komma precis som man är, med det man bär på och få stöd med olika saker i livet. Tänk att Reningsborg kan få vara en plats där barn och unga får bli sedda och utvecklas. Tillsammans skapar vi framtidstro!
Julia, ledare
